Idag var jag i söderkulla me kalle o nici... o så tala vi där om lite sårligare saker o att live int allti e från de bästa hålle o så gick de föbii en flicka som va blind ... de fick mig o tänka på hu bra vi alla tre har när vi kan sii vår värd me ögon.... o frågona kom up hu svårt e de? hu e live? hu sir värden ut fö en som int pårikit sir? blir man mobbad? o hu mycket svårare live blir så.... så ärligt sagt har vi många andra de så mycke bättre fast vi också har de svårt imellan men kanske vi sku måsta va tacksamma, nöjd o glada över de vi har får nån annan kanske int har det... de e int bara dom blinda dom döva också dom som e värkligt sjuka t.ex cancer.
med allt lär man sig att leva med men ibland sku vi måsta tänka på dom anndra mer o hjälpa dom mer.
men dom e också människor o man måst respektera dom lika mycky som alla andra
Gonatt du dit upe i himlen o ni här nere <3

Ei kommentteja:
Lähetä kommentti